Vardag

Den 23:e December

Det är lilla julafton och jag sitter äntligen framför datorn med en kopp kaffe och det är tyst runtomkring mig. Elena har somnat och jag kan pusta ut lite. Problemet är att kroppen kliar och jag vill passa på att göra allt möjligt medan hon sover. Istället för att andas in djupt och ut långsamt så börjar jag tänka på en massa saker. Så jag har fortfarande inte lärt mig under detta år att bara ta det lugnt. Nä, vet du vad säger jag till mig själv. Nu får du allt ta och pausa lite.

Att skriva är ju ett utomordentligt sätt att koppla av och att få rensa tankarna. Snart är jag igång med jobbet, detta har jag ju redan nämnt. Jag är nervös. Jag har gått hemma nu i ett år och 4,5 månad för att vara exakt. Jag har gått omkring här och trallat, tagit bilder, sovit, inte sovit, dekorerat, lagat mat etc etc. Oj, för att inte glömma, tagit hand om Elena men det förstår ni ju! Jag har aldrig i mitt liv gått klädd i så mycket mjukiskläder som denna period och jag har aldrig haft så mycket tid att tänka.

Föräldraledigheten ger möjlighet för att tänka över sin situation. Då menar jag karriären. Alla jag känner som är föräldralediga, varenda en har någon gång nämnt att de vill göra något annat än det de gör idag. Hmm, är inte detta riktigt intressant?! ‘Ledigheten’ ger tid för reflektion. Man bollar fram och tillbaka, ibland så mycket att man blir trött. Nu ska min man vara hemma med Elena i hela sju månader. Det ska bli intressant och se vad han har att säga. För min del så blir det en ny arbetsplats, så nytt blir det! Jag har också spunnit iväg med tankarna för att tillslut landa igen. Och det känns så skönt. En stor lättnad är det att backa lite och dra ner på ambitionerna. Detta har tagit mig nästan hela föräldraledigheten att förstå. Nja, inte riktigt men nästan. Jag har i alla fall haft tid för fundering.
Vi vill så mycket idag, varför kan vi inte bara slappna av och vara nöjda? Det undrar jag gång på gång.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *