Vardag

Inga ursäkter längre // No excuses anymore


Nu finns det inga ursäkter längre. Det är bara till att damma av löparskorna, eventuellt köpa nya, då jag har slitit på mina. Det är ju ett gott tecken dock har man joggat in dem så bra. De är härligt slitna och mjuka längst med alla kanter. Fotsulan har format sig som en halvbåge och tyget har slitits bort med bevis på hur fötterna slår in på varandra emellanåt. Snörena är dubbelt så långa än vad dem var när jag köpte dojjorna. Men ack vad jag älskar dem. Det är alltid lika sorgligt att behöva byta ut. Det är dubbla känslor. Mina älskade kompisar som följt med mig ut på stans vägar, grusvägar, parker och för att nu inte följa med längre på äventyr. Hehe…någon som känner igen sig. Men det är ju också helt underbart att köpa nya! Får se vilka jag fastnar för denna gång, men jag tror att jag joggar på ett litet tag till med dessa.

//Now there are no excuses anymore. It’s just to dust the running shoes, possibly buy new ones, cause I have worn mine well. It’s a good sign. They are wonderfully worn and soft at all edges. The sole is shaped like a semicircle and the fabric has been worn away by evidence of how the feet turn into each other occasionally. The cords are twice as long than it was when I bought the shoes. But oh how I love them. It is always sad to have to replace. There are dual feelings. My beloved friends who followed me out on the city roads, gravel roads, parks, and for now does not comply with a longer adventure. Hehe … someone who recognize themselves. But it’s also wonderful to buy new ones! Will see what I get  this time, but I think I’ll jog on a little while longer with these fellows.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *